Jag tar huvudet fram och tillbacka. Då det börjar ringa i en telefon. Han skär bort banden och går mot dörren.

- Jag kommer tillbacka säger han innan han går ut

Jag sätter mig på sägen och börjar tänka hur mycket jag sakna Louis i min närhet för fösta gången. Han betyder mycket för mig och han pussade mig. Betyder det att vi är tillsammans? Eller... Bara allt kommer ådna sig. Annars vet jag inte var jag tar vägen. Kommer Simon ta mig till Sverige? Kommer jag någsin få vara i Louis närhet igen?

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ska jag försöka rymma? Kommer jag klara det? Ska jag försöka ta fönstret?

Jag sätter mig på knäna framför fönstret. Så klart är vi ute i skogen för jag ser bara träd. Det finns ingen öppning på fönstret så klart. Jag måste kråsa rutan. Han låste dörren så det kommer ta en liten stund att komma hit. På golvet ligger en trä pinne. Pinne eller pinne? Den är ganska tjock. Jag tar upp den och tar ett gjupt andertag innan jag slår pinnen mot fönstret. Jag hoppar ut. Det var bara ungeför 3-4m att hoppa ut för. Jag hör hur det kommer springande steg mot dörren inne i huset medans jag springer på allt vad jag har ut i skogen. Jag hör hur han hoppar ut igenom fönstret och springer mot mitt holl. Jag springer som jag aldrig har gjort förut och så klart så får jag mjöltug(stav?).

Jag springer och springer och till slut hör jag inga steg backom mig. Jag saktar inte ner ifall jag hör fel. Jag springer till jag kommer till en sjö och sätter mig på en sten. Ingen kommer efter mig. Jag känner inte lägre mina ben.

Louis´s perspektiv

Vi har nu kommit fram till parken och Vanessa har sakt till oss vem Simon är. Jag kan inte vara argare än vad någon kan bi. Vi åker till platsen änu en gång så Vanessa ser. Vi går in mot skogen där vi tror hon ska ha försvunnit. Det känns som en evighet. Bara skog ingen sjö eller hus eller liknande. Bara träd och stenar.

- Ser ni? säger Vanessa tillslut

- Vi kollar bort och ser en liten glimt av vatten. En sjö! Vi börjar gå med snabba steg mot sjön. När vi kommer fram ger det oss inget resultat. Det är ingen här. Kommer jag nånsin få se henne? Då om jag aldrig skulle det vill jag att hon ska veta hur jag känner. Eller det ska hon veta än då! Plötsligt spriker Danielle upp i ett leende som jag vet betyder något. En vinnt av något. Jag kollar mot hållet som hon tittar och ser tillslut en tjej sitta på en sten på anndra sidan sjön. Men gud vad lik hon var Eleanor. Jag kan inte undervika att skrika till

- Hallå! skriker jag

Det ger ingen vinnt. Hon höde inte. Jag försöker en gång till lite högre.

- HALLÅ! skriker jag igen

Plötsligt kollar hon upp och kollar bort mot mig. Det kan inte vara sant. Jag hoppar ner i det iskalla vattnet. Dom anndra skriker på mig. Dom kan inte sätt det jag såg. Jag simmar på allt vad jag har bort till anndra sidan. Jag drar mig upp på land och springer in i hennes fammn. Jag låter henne gråta mot mig. Jag är ändå blöt. Men det skulle hon fått gjort om jag var tor med.

- Jag är här nu! Jag är här nu! säger jag medans hon trycker in huvudet i mitt bröst.

- Jag älskar dig! viskar jag i hennes öra

Hon drar till backa huvudet och kollar mig i ögonen. Hennes smink har kletats ut. Men ändå är hon underbart vacker.

- Jag älskar dig med! säger hon och jag spriger upp i ett stor leende.

Jag trycker mig mot henne och vi trillar ner i gräset. Vi kollar varandra i ögonen innan jag lutar mig sakta framåt. Till slut känner jag ett par mjuka läppar mig mina. Jag hör att många säger "aww". Dom har kommit hit nu. Jag ler innan jag sakta drar upp huvudet.

Eleanor´s perspektiv

1 dag sennare:

Det har tagit en hel dag sen jag och Louis blev tillsammans. Inga fans vet om det än, men det blir väll om någon dag.

Jag sitter på en stol på ett café. Louis ska komma hit om någon minut. Jag har tagit på mig en klänning som är blå under till och grå upp till med ett brunt sjärp(stav?) i mindjan. Mitt långa bruna hår har jag skruvat lite, det hänger rakt ner i lite skruvar. Jag sitter och tänker på att ingen vet vem jag är nu. Att ett liv kunnde bli så har mycket bättre med en kille. Och inte vilken kille som helst. Utan Louis Tomlinson! Att alla som går förbi inte vet att jag är tillsammans med han och att jag är nu 100% lyckligare än vad jag var när jag kom hit. Att jag ni har 6 kompisar till. Och vem vet om jag kommer ha mer kompisar i framtiden. Men igen kan just nu ta i från mig att jag är den lyckligast och ny förälskade Eleanor Calder. För det är det jag precis är!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vet att den är ganska kort! Men jag har sutit här och tänkt i 6 timmar. Eller nästan 6 timmar jag har varit ute med och kollat på andra flikar. Så 6 timmar har jag inte skrivit. Var det någon som såg Naill och Josh twitcem idag? Det gjorde jag. Det var första gången med någon kändis eller vad man ska säga. Jag har aldrig sett någon med One Direction. Jag kunnde sätt Zayns med han lyckades inte så igång den:( Vad sägs att vi höjer ribban några steg till 5+ för nästa kapitel(17)?