Jag har nu tänkt att börja skriva lite. Det kommer handla om en tjej som heter Alice. Hon skriver dagbok om det som hände för flera år sen och det som händer. 

Allt började år 1999 då hon var 3år. Hennes föräldrar blir mödade framför ögonen på Alice(huvudpersonen i novellen). I tre år åkte hon runt i England och Irland där hon borde som liten. När hon blev 6år blev hon adopterad till Sverige till en familj där hon fotfarande bor kvar. Men saknaden av England och Irland är stor. Men det är inte det värsta. Frågan varför hennes beoligiska föräldrar fick dö. Alice stog gömd bakom dörren när hennes föräldrar mödades. Men inte helt, hon såg det. Hon såg det. Det ingen vill se. Hon såg sina föräldrar dö. Sen dess har livet gått åt olika håll. Både bra och dåliga vägar. Men Alice har en hemlighet ingen vet om. Är det något som hon saknar eller någon hon saknar? En dag börjar Alice på ett gymnasiet i Malmö. Där hon bor. Hennes klass börjar sammla in penngar till en klassresa i trean(hon går i trean på gymnasiet när novellen spelas). Resan värkar gå till London. Den resan kommer förändra hennes liv för alltid...

Jag håller just nu allt planera en novell men jag vet inte om den kommer än. Jag ska skriva en på Dayviewe.se snart, så vi får se om det kommer någon eller när den anndra är klar. Jag kanske ska ta bort denna blogg och bara använda Dayviewe.se. Jag har en grupp där som heter "One DirectionN" där jag skriver noveller. Just nu finns det ingen, men det är en på väg. Kommer i morgon eller nästa vecka. 

Jag kan säga att den kommer handla om Mikaela som är tillsammans med Liam. Hon bor i London i Englad där hennes störrsta dröm är att bli artist, precis som pojkvänen. Mikaela har sökt till X- faktor och ska precis ha audition. Men kommer hon lykas med att få tre ja? Nervöst står Liam backom secenen och hoppar. Till slut kommer Mikaela ut. Men är det glad eller en leesen min? Vill ni veta? Följ den på Dayviewe.se i gruppen "One DirectionN". Namn på novellen har jag inte bestämt. Vi får se...

Hej igen!

Jag har berstämt mig för att inte göra någon handling utan ni måste följa novellen eller rättare sakt ff:en. Själv skulle jag läst en ff som handlar om detta. Jag kan säga att det handlar mycket om sorg, känslor, kärlek och även något bråk kan komma. Men lite kanske ni får veta om handlingen i huvudpersonen. Huvurdpersonen av killarna är Niall. Novellen som skas skrivas utspelar sig i sommras, alltså sommaren 2012. Denna kommer med vara på svenska på grund av min dåliga engelska.  Men nu om huvurspersonen...

Huvurdperson:

Denna ff kommer handla om en tjej som heter Mikaela Eriksson. Hon är 15år och ska bli 16år i september. Alla tror att  Mikaela lever ett helt vanligt liv. Men gör hon det? Ingen vet om hennes förflutna, inte äns kompisarna. Mikaela kommer från Liverpool från England. Dit vill hon aldrig åka igen! Varför? Jo, när Mikaela bara var 3år satt hon på sängen för att mamma skulle komma upp och lägga henne. Klockan bara gick och till slut gick hon ner för att se. Hon stannar vid dörröppningen till köket där hon ser mamma och pappa sitta på en varsin stol. Men...inte hur som hälst. Fastspända med både snäre och tejp satt dom där och kollade på en man framför. 4 skott utlöstes och sedan försvan han ut ur huset. Där står Mikaela och ser på sina döda föräldrar. Sen det hände har hon varit hos 3 familjer. Den första i bara 1år den anndra i 3år och sen till sverige där hon nu har bort i samma familj i 10år. Mikaela bor tillsammans med familjen Eriksson, det är där hon har fått sitt nya efternamn. Innan hete hon Walker som då är ett engelskt efternamn. Just nu bor Mikaela ute på landet utanför Oskarshamn. Där hon har bort sen 10år tillbacka. Hon har mamma(den svenska) Isabella Eriksson och pappa(den svenska) Oliver Eriksson. Men Mikaela har även 2 syskon, storebror Gustav Eriksson och lillasyster Alice Eriksson. 

Mikaela var ensam barn hos sina döda föräldrar. 

Mikaela har ett sine för mode och önskas bli modell. Något som för henne aldrig kommer slå in...

Så? Ska jag skriva om henne och henned konstiga backrund som detta handlar om? 

//Rebecca:)

Jag har bästemt mig att göra en ny novell. För jag vet inte men det är bara så. Jag har tänkt ut hur den ska vara lite och ni ska få handling och veta lite om huvudperssonen så snart som möjligt. Planerar just nu. Jag hoppas det är okej?

Är det okej? Säg till i så fall, tack!

Jag har så mycket nu och hinner inte med att skriva. Så jag tar nu en paus för att komma på lite mer idéer och för att jag hinner inte med att skriva så ni vet. Jag hoppas att ni gillar den och att ni vill fortsätta läsa även att det inte kommit något på länge och jag tar nu en paus eftersom jag inte har tid. Men det kommer nog inte komma lika ofta sen  för skolan börjar på måndag och jag vet ju inte hur många läxsor jag får nu när jag börjar 1:an på gymnasiet.

Ha en bra dag!

Jag lägger försiktigt ner min lapptop i resväskan som ska ta mig till Malmö för första gången. Det ska bli trevligt. Ett helt nytt ställe. Jag lägger mina ihop vikta kläder över datan och jag lägger även i mina hår saker, Badkläder och mycket annart som inte ska vara med ine i planet till Malmö. Vi åker redan ikväll för vi ska även på några interviewer och annart smårt. Men det störrsta är nog den lilla konsären för "berg gymnasiumet" eller vad det hete. Min svenska är inte så bra som det var för 6 år sen när jag var tillsammans med Alice. Jag har tapat väldigt mycket. Jag gillar henne, men jag klarade inte av att jag var i england och hon i sverige. Därför gjorde jag slut. Jag vill säga något till henne. Varför vill jag säga. Varför jag gjorde slut? Men jag har nu Danielle som jag kommer sakna enormt som alltid när jag måste åka bort och hon vara kvar.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kvällen:

Jag rullar in min resväska igenom portarna till Heathrow Airport här i London och går mot caféet där dom anndra ska stå och vänta. När jag tillslut går runt hönert och ser dom stå där..., ja, Louis står och kramar om Eleanor och Zayn kramar Perrie medans Danielle sitter på en stol och kollar ner i knäet. Jag går fram till henne och sätter mig på huk framför henne och kollar djupt in i hennes vackra ögon. Det är lika svårt att lämmna henne varje gång. Jag vill så gärna ta med henne men det går inte. Hon måste stanna här och dansa. Jag tar försiktigt hennes hand i min och lutar mig framåt. Ett tar mjuka läppar nuddar mina. Jag drar mig en stund sennare tillbacka och ler mot henne. Ett litet leende sprider sig på hennes läppar och hon blundar mjukt. Vem kan inte gilla henne? Att lämmna henne här känns så fel, men jag måste.

"Jag kommer sakna dig", säger hon och kollar in i mina ögon

"Kommer sakna dig med", säger jag och pussar henne åter igen.

Nu är det bara det jobbigaste som återstår. Att lämmna henne.

Jag reser mig från det hårda stengolvet och hjälper henne upp. Hon åker in i min famn och hon kramar om mig hårt och man kan ju inte sluta le. Jag lägger mina armar om henne och pussar henne i håret innan jag måste gå.

En tår åker ner för hennes kind. Jag torkar bort den och pussar henne på kinden.

"Jag kommer tillbacka snart"

Jag tar steg för steg bort från henne medans jag kollar på henne. Jag ler och ger henne en slängpuss innan jag försvinner igenom portarna och bort till kontroll rummet.

Det bli grönt för oss alla och dags att gå mot planet ute på landningsbanan.

Jag sätter mig på min plats 12B. Brevid mig sätter sig Niall och Zayn medans de tre platserna framför oss sätter sig Louis, Harry och Paul. Jag lutar mig tillbacka i sättet och sätter på mig så kallat ett bellte(stav?, hoppas ni förstår).

Flygplanet rullar ut på startbanan och tillslut har vi lämmnat London mark. Steg för steg försvinner jag från London. Steg för steg försvinner jag från Danielle.

Alice´s perspektiv

Jag sätter mig på cyklen och dags att åka hem från stallet. Nej, jag har ingen häst. Jag är fodervärd på en häst som heter Merano som är en vit arab och valack då. Självklart skulle jag vilja ha en häst, men mamma bara säger "Det är mycket penngar och vi har inte tid" Vi? Jag kan för sjuton ta hand om en själv och jag har tid.

Jag är ju foderväd. Det är något som inte kopplas i mammas hjärna. Tillslut stannar jag på stenplatorna till mitt hus och plaserar cyklen på sin plats så inte pappa blir rasande.

Jag går upp för trapporna och trycker ner handtaget till den bruna trädörren och går in i värdens tråkigaste hall.

Jag lägger ridklädderna på sin plats i tvättstugan och går sen in i duschen.

Det varma vattnet runder ner för min kropp och sjöljer bort allt det smutsiga.

Jar tar min röda handuk rund min smala kropp och torkar mig så jag blir alldels tor. Jag tar på mig ett par svarta mjukisbyxsor och ett grått linne. Film time. Jag rotar runt bland alla filmer i lådan men ingen ting att se. Något på tven kanske? Jag slår på tven och en skräck film vissas på 4:an. När timme för timme går och tillslut slutar filmen och klockan slår 2.00 bytter jag om till mitt nattlinne och bäddar ner mig i sängen. Bara jag drömmer en bra dröm i natt efter allt det här. I morgon är det torsdag och enu en dag närmmare fredag!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag är leesen för kort Part 3 men nu fick det bli så. Det bli änu en dag närmmare i nästa part.

5+ för part 4?

"Jag hade för 6 år sen ett liv med en kille" säger jag och tar en paus

"Jag vet att många vet vem det är här inne" säger jag och tar en paus till.

Jag känner hur jag skakar. Kommer mitt liv förändras om 1 minnut?

"Om inte så har ni hör en låt av han och hans kommpisar idag" säger jag och jag hör några djupa andertag ute i havet av folk som lyssnar på mig.

"För 6 år sen var jag tillsammans med Liam Payne"

Jag hör hur alla tar djupa andertag och jag kollar mot Emma. Hon sitter med öppen mun och stora ögon mot mig.

"Men vilken härlig träff", säger Tomars och kommer upp på senen.

"Dom kommer nämmligen hit på fredag", säger Tomars

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad sa han precis? Detta får inte vara sant! Jag kommer inte klara av pressen. Prassen av att jag måste komma hit och se han. Eller, kan jag skolka? Nej, det skulle bara bli svåra konsikvenser även om jag skulle vilja till 100%.

Jag står och med halv öppen mun mot Tomars, som ett fån. Jag ser att han pratar men jag hör inte ett skit. Bäst att fråga Emma sen. Jag börjar plötsligt tänka på hur jag ser ut med öppen mun och stänger den genarst. Jag kollar ut mot Emma som lyssnar konsentrerat på vad Tomars säger.

"Då så, då får alla gå", säger Tomars

Alla reser sig upp och går mot se 4 utlångarna på Aulans alla vägar. Jag ser att Emma kommer gåendes mot mig och jag går då av senen. Vi går tysta ut ur aulan och letar upp en ledig bänk.

Jag känner speningen mellan oss, vi som alltid brukar prata. Jag måste lösa upp den.

"Hörde du vad Tomars sa?"

"Ja, One Direction kommer hit på fredag"

Fredag? Vad är det för dag idag? Tisdag? Onsdag? Vad är det för dag?

"Det är Onsdag idag", säger Emma plötsligt. Men väldigt tyst.

Snälla! Snälla! Hon får inte vara arg. Sorry...

"Det visste jag", säger jag även om jag inte kom på det.

Vi sätter oss på en ledig bänk mot idrottshallen. En liten bit bort går två perssoner i 60års åldern med sin hund i raskt takt. Den obehaglig tysnad bryter ut. Något som jag inte gillar. Hon är min bästa vän. Detta ska inte hända. Det har aldrig hänt. Tysnaden håller i sig ett bra tag tills Emma öppnar munnen.

"Varför har du inte sakt något till mig?"

Jag suckar djupt.

"Tror du att detta var lätt?"

"Nej, jag tror precis som du! Svårt"

Jag nickar och ler. Det är underbart att ha en vän som förstår en precis. En som vet allt om en. Vet vad ens singnaler betyder. En vän för evigt.

Jag kollar ner på min silvriga klocka på min vänstra handled. Jag åker upp i en rasande fart och börjar springa.

Jag börjar min svenska om 2 minuter. Om jag kommer försent så kommer min svenska lärare döda mig. Jag har lovat att aldrig komma försent.

"Vad händer", skriker Emma efter mig.

"Kolla klockan", skriker jag tillbacka

Hon kollar ner på sin klocka och nickar svagt, ser jag i ögonfrån när jag rusar mot byggnad "G" till mitt skåp.

Emmas matte börjar 5 minuter efter mig svenska så hon kan ta det lungt.

Jag rusar in i byggnad "G" och bort till mitt skåp. Jag låser upp det och tar i min famn, sv-bok, block, läsboken, penna och sudd innan jag snabbt låser mitt tröga skåps lås och springer bort mot byggnad "B" till min svenska.

Jag rusar precis runt hönert när Marie låser upp sal BF101, en bit bort. Jag går med raska steg bort och in till min bänk på tredje raden mot fönstret.

"Vi ska läsa idag, så ta era böker och börja läs", säger Marie och sätter sig på sin plats längst fram vid hennes lilla bord.

Alla slår upp sina böker och börjar läsa. När det gäller Marie så måste man lyda. Så jag slår upp min bok "Mitt perfekta liv". Vad är ett perfekt liv? Det kan man fråga många gånger.

Jag slår upp sida "15" så långt jag kommit nu och börjar läsa.

När vi först träffades hade jag inte ens klarat av att någon kramade mig. Jag ville inte att någon skulle komma för nära. Så det här var precis vad jag ville ha- en kille som förstog mig. Men nu hände det ibland att jag längtade efter mer.

På flygplatsen sa vi adjö vid gatan. Hans föräldrar kramade om honom, sen gick de diskret bort till andra änden av äntsalen, ställde sig vid fönstret och tittade ut över landningsbanan och den stora, blå himlen som hängde över den. Jag lade armarna om Jason och drog in hans doft- sportdeoderant och aknemedel- djupt, så att den skulle räcka ett tag.

"Jag kommer sakna dig", sa jag. "Så mycket"

"Det är bara åtta veckor", sa han

Han kysste mig på pannan sedan, så snabbt att jag inte han reagera, på munen. Han drog sig tillbacka och såg på mig medans han höll hådare om min midja.

"Jag mejlar", sa han och kysste mig på pannan igen.

När de ropade ut nummret på hans flight och han försvann ner genom korridoren till planet stog jag kvar med hans föräldrar och såg efter honom med en klump i bröstet. Det skulle bli en lång sommar. Jag hade velat få en riktig kyss...

Jag kollar upp på klockan som vissar 11.15, alltså 5 minuter till lunsh. Ingen idé att fortsätta läsa. Jag kollar mig omkring eller rättare sakt år höger eftersom jag har fönster på vänstersidan.

"Ni har varit jätte duktiga att läsa, så vi slutar här", säger Marie och alla slänger ihop bökerna och går ut. Jag Går tillbacka till mitt skåp där Emma står lutad mot det. Så fort hon får syn på mig flyttar hon på sig och jag läger in mina böker och vi går mot matsalen med fisk på menyn. Fyy...

5 timmar senare:

Jag tar posten i brevlådan och låser upp mitt hus. Jag tar av mina skor, hänger upp min jacka, läger posten på bordet och kastar in väskan i mitt rum. Undra om Liam skulle känna igen mig om han såg mig. Eller, nej! Det var 6 år sen. Jag var så mycket mindre. Den Alice jag aldrig vill sa komma tillbacka. Men jag sitter nog på en plats där han inte ser mig. Men jag, jag måste se han. Han vet inte om att jag bor i Malmö nu. Jag borde ju i stokholm för 6 år sen. Undra hur han skulle reagera om han såg mig?

Liam´s perspektiv

Jag lägger försiktigt ner min lapptop i resväskan som ska ta mig till Malmö för första gången. Det ska bli trevligt. Ett helt nytt ställe. Jag lägger mina ihop vikta kläder över datan och jag lägger även i mina hår saker, Badkläder och mycket annart som inte ska vara med ine i planet till Malmö. Vi åker redan ikväll för vi ska även på några interviewer och annart smårt. Men det störrsta är nog den lilla konsären för "berg gymnasiumet" eller vad det hete. Min svenska är inte så bra som det var för 6 år sen när jag var tillsammans med Alice. Jag har tapat väldigt mycket. Jag gillar henne, men jag klarade inte av att jag var i england och hon i sverige. Därför gjorde jag slut. Jag vill säga något till henne. Varför vill jag säga. Varför jag gjorde slut? Men jag har nu Danielle som jag kommer sakna enormt som alltid när jag måste åka bort och hon vara kvar.

-------------------------------------------------------------------------------------

Part 2. Vad tycker ni? Själv tycker jag så där!

För er som inte visste, dialogerna kommer vara på svenska hela tiden för jag har jättedålig engelska!

3+ för part 3?

Förlåt för det inte kommit något på länge. Jag skrev 2:an dan efter den första men när jag skulle spara och lägga ut inlägget så hoppade självklart mitt internet av och det sparades inte. Sen dess har jag inte haft så mycket tid att skriva. Jag är hemskt leesen! Och i morgon ska jag iväg, men bara den dagen för lite shopping och tejater(stav?) så Part 2 kommer på söndag, den är klar på papper så det är bara att skriva ner det i ett inlägg.

Men för att ni ska få veta lite så kan jag lägga ut bilderna som ska vara med i part 2 nu...

Jag är så leesen, men den kommer så fort som möjligt även om jag inte är nöjd med part 2 så mycket!